Nätterna

Socialstyrelsen och bebisar är inte nödvändigtvis överens om hur sagda bebisar ska sova. Den förra säger att bebisar ska sova i egen säng och de senare kan gråta hjärtskärande när de inte får som de önskar. Och det här med egentid verkar inte finnas på den genomsnittliga bebisens önskelista.

För vår del föll sig de första nätterna naturligt. På BB fanns det helt enkelt inte så många alternativ. Vi hade två sängar och ett babynest, men sängarna gick inte att ställa ihop och det gick inte att få plats med både sig själv och babynestet i samma säng. På så sätt började vi sova i skift direkt utan att tänka så mycket på det. En var vaken och tittade till Lilla T när den andra sov. Sen byttes vi av efter ett par tre timmar.

När vi kom hem från BB fick vi visserligen plats alla tre i sängen, men då blev det ändå att vi fortsatte med skiften. Det kändes läskigt att lämna en bara några dagar gammal bebis helt ensam i stora vida världen, vilket det på något vis kändes som att vi gjorde om vi båda knoppade in. I början körde vi vidare med korta skift på bara ett par timmar, men att hacka upp sömnen så blev jobbigt. Då bytte vi till längre perioder: ett nattpass och ett förmiddagspass.

Jag körde nattpasset. Lilla T fick ligga på min mage när jag i min tur låg på soffan. För att fördriva tiden och inte minst för att hålla mig vaken behövde jag titta på tv, så jag plöjde ganska mycket tv-serier och filmer. (Jag måste dock erkänna att jag inte var så himla alert så jag har nog missat själva poängen i det mesta jag sett.) Sen väckte jag Lina så fick hon göra samma sak fast med Nyhetsmorgon. Framåt lunch var vi båda vakna igen.

Min mamma tyckte det där lät jobbigt och föreslog att vi skulle sova båda två men ställa en väckarklocka efter ett par timmar om vi tyckte det var obehagligt att somna ifrån Lilla T helt och hållet. Vi började så och ställde klockan på ganska korta intervall. Då vaknade vi till och kunna kolla så allt var bra med vår älskade bebis. Sen flyttade vi fram klockan lite och somnade om.

Vi använder faktiskt fortfarande klockan, men nu är det bara som någon slags backup. Scenariot det backar upp är dock lite oklart. Intervallen vi har nu är så långa (4,5 timme) att Lilla T alltid vaknar själv innan dess och vill äta. Men det känns ändå bra att ha klockan där en liten stund till i alla fall.

Sånär som på att det blir en hel del ätande (Lilla T verkar jobba hårt på att bli av med sitt prefix) med tillhörande nattlig vakentid, flyter nätterna på rätt bra nu. Någon gång då och då händer det ändå att magen knorrar i otakt eller att något annat står på tok så att lillknodden inte somnar i sitt neste, men däremot kan tänka sig att sova på någons mage. Då kör vi den gamla rutinen igen och jag smiter ut till vardagsrummet, sätter mig i tv-soffan och kikar på ett serieavsnitt jag inte fattar så mycket av. Ärligt talat är soffnätterna nog de mysigaste nätterna som finns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *