Nätterna

Socialstyrelsen och bebisar är inte nödvändigtvis överens om hur sagda bebisar ska sova. Den förra säger att bebisar ska sova i egen säng och de senare kan gråta hjärtskärande när de inte får som de önskar. Och det här med egentid verkar inte finnas på den genomsnittliga bebisens önskelista.

För vår del föll sig de första nätterna naturligt. På BB fanns det helt enkelt inte så många alternativ. Vi hade två sängar och ett babynest, men sängarna gick inte att ställa ihop och det gick inte att få plats med både sig själv och babynestet i samma säng. På så sätt började vi sova i skift direkt utan att tänka så mycket på det. En var vaken och tittade till Lilla T när den andra sov. Sen byttes vi av efter ett par tre timmar.

När vi kom hem från BB fick vi visserligen plats alla tre i sängen, men då blev det ändå att vi fortsatte med skiften. Det kändes läskigt att lämna en bara några dagar gammal bebis helt ensam i stora vida världen, vilket det på något vis kändes som att vi gjorde om vi båda knoppade in. I början körde vi vidare med korta skift på bara ett par timmar, men att hacka upp sömnen så blev jobbigt. Då bytte vi till längre perioder: ett nattpass och ett förmiddagspass.

Jag körde nattpasset. Lilla T fick ligga på min mage när jag i min tur låg på soffan. För att fördriva tiden och inte minst för att hålla mig vaken behövde jag titta på tv, så jag plöjde ganska mycket tv-serier och filmer. (Jag måste dock erkänna att jag inte var så himla alert så jag har nog missat själva poängen i det mesta jag sett.) Sen väckte jag Lina så fick hon göra samma sak fast med Nyhetsmorgon. Framåt lunch var vi båda vakna igen.

Min mamma tyckte det där lät jobbigt och föreslog att vi skulle sova båda två men ställa en väckarklocka efter ett par timmar om vi tyckte det var obehagligt att somna ifrån Lilla T helt och hållet. Vi började så och ställde klockan på ganska korta intervall. Då vaknade vi till och kunna kolla så allt var bra med vår älskade bebis. Sen flyttade vi fram klockan lite och somnade om.

Vi använder faktiskt fortfarande klockan, men nu är det bara som någon slags backup. Scenariot det backar upp är dock lite oklart. Intervallen vi har nu är så långa (4,5 timme) att Lilla T alltid vaknar själv innan dess och vill äta. Men det känns ändå bra att ha klockan där en liten stund till i alla fall.

Sånär som på att det blir en hel del ätande (Lilla T verkar jobba hårt på att bli av med sitt prefix) med tillhörande nattlig vakentid, flyter nätterna på rätt bra nu. Någon gång då och då händer det ändå att magen knorrar i otakt eller att något annat står på tok så att lillknodden inte somnar i sitt neste, men däremot kan tänka sig att sova på någons mage. Då kör vi den gamla rutinen igen och jag smiter ut till vardagsrummet, sätter mig i tv-soffan och kikar på ett serieavsnitt jag inte fattar så mycket av. Ärligt talat är soffnätterna nog de mysigaste nätterna som finns.

Bubs Chokskalle

Bubs, troligtvis mest kända för sitt skallformade godis med hallon- och lakritssmak, har kommit med en ny sorts godis. Denna gång gäller det fylld choklad. Det finns tre olika sorter som alla består av två olika smaker. Den jag testade smakade banan och kola.

Bubs Chokskalle Banan/Kola

Bubs Chokskalle Banan/Kola

En liten överraskning var att chokladkakan består av stora skallformade bitar istället för med traditionella små fyrkanter. Totalt i paketet finns bara sex stycken bitar. Dessa bitar är dock väldigt goda.

Smakerna passar finfint ihop och kändes bra balanserade. Den stora storleken per bit gav dessutom en charmig känsla tycker jag (även om en uppenbar nackdel är att det blir färre bitar att kasta sig över). Ytterligare ett plus är att Chokskalle är Fairtrade-certifierad.

Bebislukt

Innan jag fick barn har jag tänkt att bebisar grejar och donar med mycket, men just att lukta har jag inte tänkt på som en av de primära aktiviteterna. Jag behövde dock bara närma mig bebislandet för att inse att många tänker annorlunda. Bebislukt är en grej.

Det började redan när jag berättade för en vän att det var en knodd på ingång. Vi hann inte mycket längre än förbi grattis och beräknat datum innan vännen avundsjukt utbrast ”åh, bebisar som luktar så gott”. Sen har det fortsatt. På den förlossningsförberedande kursen vi gick berättade föreläsaren att om bebislukt fanns att köpa (tänk Wunderbaum) skulle hen minnas göra det. Ett annat minnesvärt tillfälle var när vi gick med bebisen på stan och en främmande människa som, med egna ord, ”hamnat på fel väg i livet” kom fram och sa att bebisar (och deras mammor!) luktar så gott. Alla verkar helt sålda på bebislukten.

Jag känner den inte. Visst luktar Lilla T och visst luktar det gott. Men det gör ju mycket annat också utan att lukten är något av det första folk kommenterar. ”Kanelbullar till fikat? Åh, kanelbullar som luktar så gott.” ”Vad roligt med en tur till Skåne. Spettekaka luktar ju så gott.” ”Ska ni flytta ihop? Nämen åh vad härligt, sambos som luktar så gott.”

Dessutom luktar bebisar mycket som nog inte skulle bli storsäljare i doftgransform. Rutten navel, kräks och bajs för att nämna några dofter. Kräks som letat sig in under en dubbelhaka, gått oupptäckt och blivit liggande någon dag för att nämna en lukt som skulle kunna uppstå hos ouppmärksamma föräldrar (och alltså verkligen inte här).

Den fantastiska bebislukten som verkar trollbinda så många missar jag. Det kan bero på att jag inte har något superbra luktsinne. Eller så beror det hela på att jag är helt såld på massa annat än just lukten. Här är min topp tre-lista på gosiga bebisegenskaper:

  1. Skratt och leenden. När Lilla T:s ännu lillare ansikte lyser upp stannar tiden. Helt fantastiskt är det. Ärligt talat fattar jag inte riktigt humorn (hur kan skämtet om två tomater vara mindre kul än att bara titta på en hand?), men det kan jag leva med.
  2. Proportionerna. Bebisar har ju samma kroppsdelar som vuxnisar men proportionerna är helt off. Armarna räcker till exempel inte långt över huvudet. Oerhört gulligt är det alltihopa.
  3. Lena håret. De har verkligen oerhört lent hår. Anmärkningsvärt lent verkligen. Att klappa det lilla håret på huvudet är oerhört jättegosigt.

Lotus på Dunkin’ Donuts

Dunkin’ Donuts har börjat samarbeta med Lotus Biscoff. Det senare är en kaka som jag tror är ganska känd i vida världen men kanske inte jättestor här i Sverige.

Kakan är ganska torr och smaken inte superspexig så min första tanke var att det här låter lite som att fylla en donut med Mariekex. Hur som helst måste jag smaka. Lotus-smaken har letat sig in i flera donuts och även andra produkter (t.ex. en milkshake). Jag testade en donut som hette Drizzle.

Lotus Biscoff på Dunkin' Donuts

Lotus Biscoff på Dunkin’ Donuts

Jag befarade att det skulle bli ganska torrt, men fyllningen var krämig och god. Smaken gick inte heller att ta miste på och det smakade som förväntat (även om jag egentligen aldrig hade förväntat mig den i en donut). På minussidan får jag säga att donuten blev väldigt mastig.

För egen del föredrar jag Lotus-kakan som ett tilltugg till en god espresso, men om den nu nödvändigtvis ska vara i en donut så var den här mixen väl genomförd.

100 år

Idag fyllde Lilla T två månader. Den stora dagen till trots blev det faktiskt ingen tårta eller ens en liten bakelse. Det blev det däremot i helgen när ICA fyllde hundra år och bjöd på princesstårta.

Jag och Lilla T äter tårta

Jag och Lilla T äter tårta

En smått svindlande tanke som slog mig är att Lilla T (vid den tiden bara T) en gång i en avlägsen framtid kanske kommer ta sin rullator och knata iväg till ICA:s tvåhundraårsjubileum på jakt efter en mumsbit klädd i grön marsipan.

Om vi ska tro på en artikel i SvD från 2012 är det inte helt osannolikt. Den säger nämligen att varannan nyfödd i Sverige förväntas bli minst 104 år gammal. Det är lite galet. Så långt från T:s födelse är år 2121. Galet som sagt.

Riktigt hur det här går ihop med SCB:s statistik för medellivslängd (som just nu ligger på strax över 80) vet jag inte riktigt. Och jag struntar i det också. Jag hoppas Lilla T får tårta även på nästa hundraårsjubileum.

Oatly Cold Brew Latte

I kategorin med kalla drycker som köps i vanliga affärer och som gärna sveps i farten har Oatly kommit med ett par nyheter. Jag tyckte Cold Brew Latte verkade mest spännande och testade den.

Oatly Cold Brew Latte

Oatly Cold Brew Latte

I vanlig Oatly-stil är produkten havrebaserad och vegansk. Detta plus namnet leder en att tro att det hela i grunden är kallbryggt kaffe och havremjölk, vilket det också är.

Ett första intryck av drycken är att den smakar väldigt mycket havre. Det var ungefär samma känsla som när någon tagit vanlig havremjölk istället för iKaffe. Efter några klunkar tänkte jag inte lika mycket på havren och började tycka den var ganska god. En stor hjälp här var nog en tydlig ton av choklad som gjorde det hela lite sötare.

Allt som allt blev jag positivt överraskad. Jag är rätt kräsen på cold brew-fronten och cold brew med mjölk har jag nog aldrig uppskattat förut. Men om jag släpper cold brew-spåret och istället jämför med islattesorter som finns på marknaden, exempelvis Löfbergs Ice, så är det inte självklart att Oatly slår dem (bortsett från ur vegansynpunkt). Hur som helst kommer det bli fler Cold Brew Latte för min del.

Ett plus med kalla kaffedrycker, som jag inte tidigare tänkt på, är att de går att dricka även för personer som (likt undertecknad) ofta bär runt på barn i bärsjal på magen.

Åtta veckor

Idag fyllde Lilla T åtta veckor. Med anledning av denna stora händelse (och vårt köks avsaknad av bröd, smör och juice) startade vi dagen med frukost på vårt lokala kafé Bergis. Födelsedagsbarnet sov sig, som så ofta, igenom firandet, men alla kalasets båda gäster var nöjda och festade till det lite extra med varsin kaka till frukosten.

Än så länge är både Lina och jag hemma från våra jobb. Det känns väldigt fint att vi båda kan vara med bebisen så här mycket i början. Det är nog bra för oss alla tre. För egen del har det varit fantastiskt att kunna vara med och sett alla T:s framsteg (som att börja le) och upptäckter (som sin högerhand).

Snart måste jobberiet dock komma igång. Lina och jag pratar om att dela föräldraledigheten på så vis att vi under hela tiden skulle jobba halva veckorna var. Vi båda skulle alltså jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid. För att det skulle fungera behövs dels ett okej från Linas jobb, dels behöver matfrågan lösas. Idag ammar T helt och för att jag skulle kunna vara hemma ensam under en hel arbetsdag skulle vi behöva lösa så att jag kan mata T. Om det går att lösa dessa frågor eller om vi får dela föräldraledigheten på ett annat sätt återstår att se.

Center Cappuccino

Förra veckan när jag gick förbi Pressbyrån fick jag syn på något nytt och spännande: Center Cappuccino.

Center Cappuccino

Center Cappuccino

Kaffe och choklad är en riktig klassiker när de åtnjuts var för sig, men tillsammans. Även de kombinationer jag trillar över brukar jag falla för. Hittills har jag dock inte känt till någon sådan som varit lättillgänglig. Om Center Cappuccino är här för att stanna kan det bli ändring på det.

Hur smakar då cappuccino-smaksatt Center? Till min stora glädje så lever den upp till förväntningarna. Det är god kaffesmak som tar chokladen i hand och skuttar iväg med hopplasteg över smaklökarna. Hade jag fått skruva lite på kombinationen så hade jag dragit ned lite på den söta toffee-fyllningen och ökat kaffesmaken något. Men nu ska jag inte vara sån. Den här var god!

Vilket år vill SD skicka tillbaka kyrkan till?

Sverigedemokraterna tycker att kyrkan blivit för politiserad och den rimliga lösningen på det är såklart att storsatsa på kyrkovalet. Här i Solna har SD knåpat ihop en lapp som skickats ut. Den svarade dock inte på alla frågor och jag skickade därför ett mejl.

Hej!

Häromdagen fick jag er lapp gällande kyrkovalet. Om jag förstår er rätt vill ni att kyrkan ska återgå till sin traditionella roll. Det låter nästan som om kyrkan var på ett visst sätt — det traditionella — från när Ansgar knallade hit till för några år sedan då kyrkan helt plötsligt blev modern istället. Så är inte fallet. Istället har kyrkan och dess roll i samhället hela tiden förändrats. För att veta hur jag ställer mig till ert förslag skulle jag därför behöva veta var någonstans på skalan från den första kristna missionären i Sverige till nutid ni vill stanna.

Med andra ord: Vilket år vill ni skicka tillbaka kyrkan till? Vilket år anser ni speglar det ni kallar det traditionella?

Med hopp om snabbt svar då valet är redan om en vecka.

Med vänliga hälsningar
Niklas

Tyvärr (men kanske inte så förvånande) har jag inte fått något svar.

TV4 och statistiken kring tiggeriförbud

För ungefär ett år sedan reagerade jag på att TV4 i samband med ett politiskt utspel pushade ut en nyhet om att en majoritet av svenska folket var för ett tiggeriförbud. Påståendet verkar stämma i sak, men det jag reagerade på var att den senaste mätningen inte visade någon statistiskt säkerställd ökning jämfört med motsvarande mätning från två år tidigare. Enligt mätningen från 2014 var 56 % för ett tiggeriförbud och från mätningen 2016 var 59 % för. Det ser ut som en ökning, men givet en rimlig konfidensgrad går det inte att säga varken bu eller bä. Att skicka ut det som en nyhet utan vidare kommentar tyckte jag inte gav hela bilden.

Häromdagen rapporterade TV4 på nytt om samma ämne och denna gång är nyheten direkt missvisande. Ulf Kristofferson säger att väljarnas krav på tiggerförbud ökar och hänvisar till en undersökning enligt vilken 57 % är för ett tiggeriförbud. Hur kan detta rapporteras som en ökning?

Nyheten (eller icke-nyheten) är att på tre år — trots intensiv debatt — verkar opinionen oförändrad. Men om nu varje ny mätningen måste rapporteras som att den stämmer exakt (trots att små slumpmässiga urval i stora populationer såklart har en stor osäkerhet), borde nyheten denna gång vara att väljarnas krav på tiggeriförbud minskar.