Förhandstitt på Starbucks Stureplan

Idag slår Starbucks Stureplan upp sina dörrar. Som den väletablerade kaffekännare jag är blev jag igår inbjuden på en liten förhandstitt. (Det kan också ha varit för att jag bara råkade vara på rätt ställe vid rätt tid. Att lista ut vilket lämnas som en övning till läsaren.)

Starbucks Stureplan

I och med att det redan finns ett halvt dussin Starbucks i Sverige börjar det kanske bli ont om första-attribut att dela ut. Just detta Starbucks är dock det första som inte är kopplat till resande (de andra är placerade på flygplatser och järnvägsstationer).

Starbucks Stureplan

Stället känns enligt mig väldigt fräscht, modernt och mer som ett ”riktigt” Starbucks än det på Centralstationen. Det har också gott om sittplatser (105 st enligt pressmeddelandet) och generösa öppettider, vilket verkligen uppskattas.

Starbucks Stureplan

När det gäller kaffet är det såklart svårt att inte trigga belöningssystemet med så pass stora mängder sött och vispad grädde. Trots det måste jag ändå säga att jag inte riktigt tyckte mjölkskummet höll högsta nivå och jag tror jag anade lite brända toner i kaffet.

Starbucks Stureplan

Jag hoppas att det bara var premiärnerverna som spelade baristorna ett spratt. Den svenska kaffepubliken är troligtvis ganska kräsen. Starbucks är såklart ett jättestort varumärke (vem vill inte låtsas vara med i en amerikansk film en liten stund?) och intresset lär initialt vara väldigt stort, men på sikt blir allt vardag och då tror jag smaken på kaffet kommer betyda mer än varumärket.

Vilka kommuners kommunalval skiljer sig mest från riksdagsvalet?

Nu har jag skrivit om hur riksdagsvalet skiljer sig från ett sammanslaget resultat av kommunalvalen och även om de lokala partier som nått framgång och fått mandat. I det senare inlägget visade det sig till exempel att Doroteas största parti i kommunalpolitiken är ett lokalt parti och att Kiruna har valt in hela tolv stycken partier.

En aspekt som inte riktigt kommit fram i något av inläggen är om det är några enskilda kommuner som sticker ut när det gäller röstfördelningen, alltså kommuner vars kommunalvalsresultat avviker mycket från riksdagsresultatet.

Jämförelsen kan göras på olika sätt, men på mitt sätt så blir topp fem som följer. Klicka på länken för att se hela valresultatet. För att ge en liten fingervisning om vad du har att vänta har jag i tabellen även skrivit med vilket det största partiet är och hur många procent av rösterna det partiet fick.

Placering Kommun Största parti Röster
1 Markaryd Kristdemokraterna 44,94 %
2 Mönsterås Centerpartiet 40,72%
3 Degerfors Vänsterpartiet 41,91 %
4 Ragunda Socialdemokraterna 51,12%
5 Vansbro Centerpartiet 33,85%

Observera att denna tabell inte visar var ett parti har fått flest röster (t.ex. fick Socialdemokraterna 57,46 % av rösterna i Munkfors). I jämförelsen ovan har alla partier vägts in.

Vilka är partierna som fått mandat i kommunalvalet?

För några dagar sedan skrev jag om hur valresultatet skiljer sig mellan riksdags- och kommunalvalet. En synbar skillnad var att ganska många kommunala röster (4,09 %) gick till partier som inte är så stora och kända på riksnivå. Vilka är dessa partier egentligen?

Först och främst visar det sig att de är väldigt många. I riksdagen fick endast åtta partier mandat, men runt om i kommunerna blev hela 152 invalda.

Hur stora de är skiljer sig också. Det finns partier som enbart fått ett mandat, men det finns också de som är riktigt stora. I Dorotea till exempel är Dorotea Kommunlista det största partiet.

Hur många de är skiljer sig också. I vissa kommuner har inget parti utöver riksdagspartierna fått mandat medan det i andra kommuner finns flera lokala partier. I Kiruna har hela tolv stycken partier fått mandat. Det är riksdagspartierna förutom Folkpartiet, plus Feministiskt initiativ, Norrbottens Sjukvårdsparti, Sámelistu/Samelistan Partipolitiskt obunden, Knegarkampanjen och Kirunapartiet.

Sex partier har fått mandat i fler än en kommun.

Parti Kommuner
Feministiskt initiativ (FI) Gotland, Gullspång, Göteborg, Kiruna, Lund, Malmö, Norrköping, Sala, Simrishamn, Stockholm, Svalöv, Umeå, Uppsala (13 st)
SPI Välfärden (SPI) Halmstad, Hylte, Hörby, Karlskoga, Laholm, Nybro, Staffanstorp, Söderhamn, Tomelilla, Varberg (10 st)
Landsbygdspartiet Oberoende (LBPO) Hällefors, Kinda, Luleå, Nora, Sandviken, Svenljunga, Uppvidinge, Valdemarsvik, Östhammar (9 st)
Norrbottens Sjukvårdsparti (NS) Boden, Gällivare, Kiruna, Pajala, Piteå, Älvsbyn, Övertorneå (7 st)
Kommunistiska Partiet (K) Gislaved, Lysekil
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) Haninge, Luleå

Feministiskt initiativ, med mandat i 13 kommuner, är störst. Detta parti är dock lite av en specialare i den här jämförelsen för det ingår faktiskt inte i gruppen Övriga i Valmyndighetens rapporter (de är alltså inte med i de 4,09 % jag tidigare nämnde). Eftersom FI inte kom över riksdagsspärren har jag ändå tagit med dem i denna sammanställning.

Övriga partier, det vill säga de som fick mandat i en kommun, listas här nedan tillsammans med hur många röster de fick och vilken kommun det gäller.

Läs resten av inlägget

Hur skiljer sig valresultatet mellan riksdags- och kommunalvalet?

Vid det här laget är det ganska känt hur många procent av rösterna de olika partierna fick i riksdagsvalet. Hur resultatet blir om alla röster från samtliga kommunalval vägs samman är kanske lite mindre känt däremot. Är det i stort sett samma? Vilka partier går upp? Vilka går ned?

Diagrammet nedan visar valresultatet för riksdagsvalet (grått) tillsammans med det sammanvägda valresultatet för kommunalvalet i samtliga kommuner (orange).

Skillnad mellan riksdagsval och kommunalval, 2014

Bland de rödgröna partierna ser vi att samtliga har fått högre röstsiffror på kommunal nivån än de fått på riksdagsnivå, men att det rör sig om ganska små skillnader. Alla tre har skillnader på mindre än en procentenhet. Socialdemokraterna är det parti som har minst skillnad av samtliga (31,01 % i riksdagen, 31,23 % i kommunalvalet).

På allianssidan är resultatet lite mer blandat. För Moderaterna och Kristdemokraterna har det gått bättre på riksdagsnivå, medan det för Folkpartiet och Centerpartiet har gått bättre på kommunal nivå. Just Centerpartiet är det parti som har störst differens bland partierna som gått bättre i kommunalvalet än i riksdagsvalet (6,11 % i riksdagen, 7,85 % i kommunalvalet).

Störst skillnad är det utan tvekan utanför de traditionella blocken. Både Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ får mycket lägre siffror i kommunalvalet än i riksdagsvalet. För Feministiskt initiativs del är troligtvis en stor del av förklaringen att de ställde upp i mindre än en tiondel av alla kommuner, vilket gör att ett lägre resultat i kommunalvalet är att vänta. För Sverigedemokraternas del däremot är det svårare att hitta en lika enkel förklaring. SD är det parti med störst differens bland partierna som gått bättre i riksdagsvalet än i kommunalvalet (12,86 % i riksdagen, 9,33 % i kommunalvalet).

Gruppen Övriga sticker också ut genom att ta många fler röster i kommunalvalet än i riksdagsvalet. Här ingår många lokala partier som enbart ställer upp i en eller ett fåtal kommuner.

För den som föredrar siffror framför diagram (eller den som vill kika närmare på ett särskilt parti) kommer här en tabell med partiernas resultat i sifferform.

Parti Riksdag Kommun
V 5,72 % 6,44 %
S 31,01 % 31,23 %
MP 6,89 % 7,76 %
C 6,11 % 7,85 %
FP 5,42 % 6,55 %
M 23,33 % 21,55 %
KD 4,57 % 3,98 %
SD 12,86 % 9,33 %
FI 3,12 % 1,23 %
Övriga 0,97 % 4,09 %

Landstingsvalet har inte ingått i den här jämförelsen. Det som lite kort kan sägas är att både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna får högre resultat där än i både riksdags- och kommunalvalet. Moderaterna, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ däremot får sina lägsta siffror i landstingsvalet. Övriga partier får ett landstingsresultat som ligger emellan de båda andra valens resultat.

Presenter till Fredrik Reinfeldt

Idag ägde den första partiledardebatten efter valet rum, tillika Fredrik Reinfeldts (förmodligen) sista. Ord och tal i all ära, men det jag tror de flesta undrar över är såklart vad Reinfeldt fick för avtackningspresenter efter 23 år som riksdagsledamot, 11 år som partiledare och 8 år som statsminister. Här kommer listan!

Stefan Löfven (S) Biljetter till Livet är en schlager
Jimmie Åkesson (SD) Gåva till UNHCR
Åsa Romson (MP) Blommor och boken Sveriges nationalparker
Annie Lööf (C) En gryta och falukorv
Jonas Sjöstedt (V) Boken Reinfeldteffekten
Jan Björklund (FP) ”Världens bästa kompis”-t-shirt & en kaffemaskin
från Nespresso
Göran Hägglund (KD) Verktygsbälte med verktyg

Inbytesprogram för tygpåsar

Jag har ganska många tygpåsar hemma, men tyvärr inte alltid med en när jag är och handlar. Det här gör att jag ibland köper plastpåsar fast jag egentligen inte borde behöva. Jag tror att fler är i den här situationen.

En möjlig lösning kanske kan vara ett inbytesprogram för tygpåsar. Principen skulle i så fall vara att det går att lämna in tygpåsar i förväg och sen kunna hämta ut dem senare. Till exempel skulle jag kunna lämna in fem påsar en dag och sen nästkommande fem besök kunna bära hem min mat i tygpåsar utan att behöva ta med en påse inför varje besök.

Rent praktiskt kanske tygpåsarna kan finnas vid kassan och när jag tar en sån så räknas min ”påskredit” ned. När jag sen lämnar in påsar så fylls krediten på igen. Krediten skulle till exempel kunna sparas på ett kundkort (ICA-kort eller liknande). Inlämning av påsar kanske kan ske vid kassan. Där finnas en kortterminal som kan användas för att fylla på krediten, och kassapersonalen skulle också i samma veva kunna kontrollera att påsarna håller tillräcklig kvalitet.

Det här betyder alltså att de som är med i programmet inte kommer få tillbaka samma påsar som de lämnar in. Jag tror att det är många som har tygpåsar hemma som de kan tänka sig att byta bort. Men om det här är ett problem går det förstås att tänka sig att alla påsar i programmet är likadana. Både ICA och Coop säljer, eller har sålt, tygpåsar med eget tryck, vilka kanske kan användas i ett sådant scenario.

Plastpåsar är ett miljöproblem. I flera länder och regioner har de redan förbjudits. Rwanda förbjöd 2008 plastpåsar helt och hållet och därefter följde bland annat Italien som förbjöd engångsplastpåsar 2010 och Kalifornien som beslutade om ett liknande förbud nu i år.

Missa inte helheten om du ser Någon annan betalar

Knappt två veckor innan valet lanserade Martin Borgs filmen ”Någon annan betalar”. Jag hade tänkt kommentera den då men annat kom emellan. Nu känns den inte lika aktuell längre, men jag vill ändå säga några ord om filmen (och debatten kring den).

I filmen tar Borgs (som vill titulera sig själv Slöseriombudsmannen) upp olika exempel där han anser att skattepengar används slösaktigt. Att den granskning görs är såklart bra. Men jag tror det är bra att ha några saker i bakhuvudet för få en helhetsbild och inte missa perspektiv. Först gällande vem som är avsändaren.

Filmen är ett höger-inlägg. Filmen kanske kan verka neutral och opolitisk i höger-vänster-frågan (på Hyllat beskrivs den till exempel som ”Den obekväma filmen som politiker från höger och vänster inte vill att du ska se”). Detta är mycket missvisande. Borgs har gjort filmen på uppdrag av Skattebetalarnas förening, vilket är en förening grundad av Wallenberg-familjen. Vid tiden för filmens lansering var den första kampanjen de listade på sin hemsida ”Höjd skatt för att anställa hotar ditt jobb!”, vilken beskrevs så här:

De rödgröna partierna vill höja kostnaden för unga. Hjälp oss att stoppa ungdomsskatten.

Med andra ord är det nog rätt tryggt att anta att det här gänget föredrar Team Alliansen snarare än Team Rödgröna, om jag säger så. Det i sig är naturligtvis inget problem, men frågan är om inte det har påverkat innehållet.

Det är lätt att vara efterklok. I filmen lyfts till exempel Hallandsåsen upp som slöseri. I efterhand är det såklart lätt att se att den järnvägsbiten blev oerhört dyr, men det var kanske desto svårare att förstå det i förväg. Att använda det som något slags argument för att skatterna är för höga tycker jag är lite ohederligt. Då tycker jag det är mer konstruktivt att blicka framåt och på hur kommande investeringar ska göras. Är det till exempel bra att satsa 50-60 miljarder på Förbifart Stockholm?

Det är viktigt att ställa saker i proportion till varandra. Att en kommun köper en dimmaskin för 200 000 kr som sedan inte används är naturligtvis inte bra, men samtidigt är det viktigt att inte glömma bort att de riktigt stora pengarna kanske trots allt inte finns där. Som jämförelse omfattar jobbskatteavdragen hundratals miljarder kronor. Vill vi ha mindre skolklasser, kortare vårdköer och punktligare tåg behöver vi nog titta på de stora summorna snarare än de förhållandevis små.

Det är skillnad på slöseri och slöseri. Inget slöseri är såklart bra, men de kan trots allt vara olika dåliga. I ovan nämnda kommunala affär på 200 00 kr så gick 25 % direkt tillbaka i skatt i form av moms och av resten blev troligtvis en del löner, vilka i sin tur beskattades, och så vidare. I själva verket var det alltså betydligt mindre pengar som verkligen ”försvann”. När riskkapitalister däremot slussar ut hundratals miljoner från skola, apotek och vårdcentraler till ställen som Jersey och Guernsey så är det nog däremot så mycket som verkligen ”försvinner”.

Att alla pengar inte utnyttjas optimalt behöver inte betyda att skatterna är för höga. Det största problemet som jag ser med filmen är att den verkar vilja få oss att tänka att skatterna är för hög som de är nu. Detta har dykt upp på flera ställen i debatten. I det Facebook-inlägg där Borgs lanserar filmen låter till exempel den mest gillade kommentaren så här:

Finns till och med partier som vill höja skatten så dom kan slösa mer ! Helt sjukt!!!

Att varje skattekrona inte utnyttjas optimalt betyder dock inte per automatik att skatten är för hög eller att den borde sänkas. Alla kan göra fel och ta dåliga beslut, och det kommer hända även framöver (till och med i privata företag, faktiskt). Naturligtvis kan vi sträva efter att minska onödigt slöseri, men vi kan inte tro att det ska finansiera alla satsningar som behövs. Dessutom kanske en viss form av slöseri, om det nu ska kallas så, är acceptabel. Det där med att väga kissblöjor var kanske ingen jättebra idé, till exempel. (Däremot, är den där jeepen som Borgs åker runt i verkligen det mest energisnåla färdmedlet?)

Mot slutet av filmen pratar Borgs om att skatten är den största utgiften för ”lärare, poliser och sjuksköterskor”. Valet av yrkesgrupper är spännande med tanke på att skatten med största sannolikhet även är den allra största inkomsten för dem. Jag har svårt att se hur Skattebetalarnas förenings melodi – att sänka skatterna – kan hjälpa de som får mer tillbaka i skatt än vad de betalar.

Riksdagsrekord från gångna mandatperioden

Nu när en mandatperiod precis är avslutad tycker jag det är hög tid att sammanställa lite rekord från de gångna åren.

Votering som varit mest jämn
155 ja – 155 nej. Punkten ”GMO” (2011/12:MJU11), vilken kom från en socialdemokratisk motion (2011/12:MJ376).

Votering som varit mest ojämn
330 ja – 1 nej. Punkten ”Rättelser av ändring i riksdagsordningen” (2010/11:KU2), där alla röstar jakande förutom Stellan Bojerud (SD).

Ledamöter som röstat emot varandra flest antal gånger
Torbjörn Björlund (V) och David Lång (SD). De har röstat emot varandra i 83 % av alla voteringar.

Ledamot som gått emot partilinjen flest gånger
Jan Lindholm (MP), som gjort det 49 gånger.

Störst närvaro vid voteringar
David Lång (SD), som har varit närvarande vid varenda en av alla voteringar under mandatperioden.

Minst närvaro vid voteringar
Abir Al-Sahlani (C), som varit frånvarande vid 49 % av alla voteringar. (Vilket till viss del har sin förklaring i en time-out.)

Kortast tid som ledamöter
Annika Hirvonen (MP) och Per-Johan Emtell (MP), vilka båda tillträdde den 24 juni i år.

Ledamöter med kortast namn
Per Bill (M), Tina Ehn (MP), Ulf Berg (M) och Ulf Holm (MP).

Ledamot med längst namn
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Vanligaste förnamnet
Lars (11 st).

Vanligaste efternamnet
Johansson och Nilsson (11 st vardera). Bonuspris till Lars Johansson (S) som prickar in både för- och efternamn.

Yngsta ledamoten
Anton Abele (M), född 1992.

Äldsta ledamoten
Barbro Westerholm (FP), född 1933.

Flest namnbyten under mandatperioden
Moderaten som hunnit med tre olika namn: Linda Andersson, Linda Arvidsson Wemmert och Linda Wemmert.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande huvudvoteringar.

Vilka partier samarbetar mest i motioner?

Motioner till riksdagen behöver inte vara från enskilda partier utan flera partier kan lämna in gemensamma motioner. Görs det ofta? Vilka samarbetar mest? Är det till och med några som samarbetar över blockgränsen? En sammanställning av avsändarna för de motioner som lämnats in under senaste mandatperioden kan förhoppningsvis ge svar.

Motioner från enskilda partier är absolut vanligast. Den typen av motioner står för över 99 % av alla motioner.

S 5001 st
M 3211 st
SD 1281 st
MP 1199 st
KD 1118 st
FP 950 st
V 722 st
C 700 st
(partilösa) 2 st

De partilösa motionerna kommer från William Petzäll, som lämnade SD och under en period var så kallad politisk vilde.

Den näst vanligaste typen av motion är den som kommer från något av ”blocken”.

MP, S, V 38 st
C, FP, KD, M 21 st

Det förekommer dock relativt ofta att motioner även lämnas in av delar av respektive block utan att hela blocken är med.

MP, V 21 st
S, V 2 st
MP, S 1 st
C, M 10 st
C, FP 6 st
FP, M 5 st
C, KD 4 st
KD, M 3 st
FP, KD 3 st
C, FP, KD 3 st
FP, KD, M 1 st

Slutligen kommer vi till motionerna som överskrider blockgränsen. Dessa är väldigt få, totalt bara 0,06 %.

C, FP, KD, MP 3 st
C, FP, MP 3 st
FP, MP 1 st
FP, S 1 st

Trots att det är väldigt få motioner som skrivs över blockgränsen visar en närmare kontroll att det dessutom i flera fall är samma fråga som återkommit flera år. Följande motioner har lämnats in av respektive partikombination.

C, FP, KD, MP Stärkt nordiskt samarbete (2012/13)
En gränslös nordisk sjukvård (2013/14)
Stärk det nordiska samarbetet (2013/14)
C, FP, MP Rökfri arbetsplats (2010/11)
Självbestämmande vid livets slut (2011/12)
Självbestämmande vid livets slut (2012/13)
FP, MP Självbestämmande vid livets slut (2013/14)
FP, S Namnändring av Arlanda till Raoul Wallenberg Airport (2013/14)

Sammanfattningsvis går det att konstatera att SD är det enda parti som aldrig har lämnat in en motion tillsammans med ett annat parti. Vidare har M och V enbart motionerat tillsammans med samma block, men aldrig över blockgränsen. Övriga partier (det vill säga C, FP, KD, MP och S) har, om än i väldigt liten omfattning, någon gång under mandatperioden varit med och skrivit en motion över blockgränsen.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande motioner. En motion har tagits bort då ingen avsändare fanns angiven och tycks vara en dubblett. Kvar blev 14310 motioner, vilka alla ingått i sammanställningen här.

Vilket är egentligen det mest oppositioniga partiet?

Häromdagen damp Sverigedemokraternas reklamutskick ned i brevlådan. Där utmålar de sig som ”Sveriges enda riktiga oppositionsparti”. ”Till skillnad från de andra partierna vågar vi säga ifrån och stå för våra åsikter”, fortsätter de.

Hur står det egentligen till med den saken? Är SD i mer opposition än de andra oppositionspartierna? Ett sätt att försöka reda ut det är att titta på voteringsstatistiken från riksdagen.

Tabellen nedan visar hur ofta respektive partis partilinje har vunnit riksdagsvoteringarna den senaste mandatperioden.

Moderaterna 98 %
Folkpartiet 98 %
Centerpartiet 98 %
Kristdemokraterna 98 %
Sverigedemokraterna 59 %
Miljöpartiet 45 %
Socialdemokraterna 47 %
Vänsterpartiet 27 %

Sverigedemokraterna röstar alltså i linjen med den nuvarande politiken i sex av tio fall, alltså oftare än de röstar emot den. I och med det är SD (med marginal) det allra minst oppositioniga partiet av alla oppositionspartier.

Det parti som har förlorat allra flest voteringar i riksdagen, och som i och med det kanske kan sägas vara det parti som är mest i opposition, är Vänsterpartiet. De får sin vilja igenom mindre än hälften så ofta som SD.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande huvudvoteringar. Ett fåtal omröstningar saknas i den datan och en av de som fanns med har tagits bort då den ej innehöll alla 349 värden. Av övriga voteringar har alla getts samma vikt.