Idag slår Starbucks Stureplan upp sina dörrar. Som den väletablerade kaffekännare jag är blev jag igår inbjuden på en liten förhandstitt. (Det kan också ha varit för att jag bara råkade vara på rätt ställe vid rätt tid. Att lista ut vilket lämnas som en övning till läsaren.)

I och med att det redan finns ett halvt dussin Starbucks i Sverige börjar det kanske bli ont om första-attribut att dela ut. Just detta Starbucks är dock det första som inte är kopplat till resande (de andra är placerade på flygplatser och järnvägsstationer).

Stället känns enligt mig väldigt fräscht, modernt och mer som ett ”riktigt” Starbucks än det på Centralstationen. Det har också gott om sittplatser (105 st enligt pressmeddelandet) och generösa öppettider, vilket verkligen uppskattas.

När det gäller kaffet är det såklart svårt att inte trigga belöningssystemet med så pass stora mängder sött och vispad grädde. Trots det måste jag ändå säga att jag inte riktigt tyckte mjölkskummet höll högsta nivå och jag tror jag anade lite brända toner i kaffet.

Jag hoppas att det bara var premiärnerverna som spelade baristorna ett spratt. Den svenska kaffepubliken är troligtvis ganska kräsen. Starbucks är såklart ett jättestort varumärke (vem vill inte låtsas vara med i en amerikansk film en liten stund?) och intresset lär initialt vara väldigt stort, men på sikt blir allt vardag och då tror jag smaken på kaffet kommer betyda mer än varumärket.