Lotus på Dunkin’ Donuts

Dunkin’ Donuts har börjat samarbeta med Lotus Biscoff. Det senare är en kaka som jag tror är ganska känd i vida världen men kanske inte jättestor här i Sverige.

Kakan är ganska torr och smaken inte superspexig så min första tanke var att det här låter lite som att fylla en donut med Mariekex. Hur som helst måste jag smaka. Lotus-smaken har letat sig in i flera donuts och även andra produkter (t.ex. en milkshake). Jag testade en donut som hette Drizzle.

Lotus Biscoff på Dunkin' Donuts

Lotus Biscoff på Dunkin’ Donuts

Jag befarade att det skulle bli ganska torrt, men fyllningen var krämig och god. Smaken gick inte heller att ta miste på och det smakade som förväntat (även om jag egentligen aldrig hade förväntat mig den i en donut). På minussidan får jag säga att donuten blev väldigt mastig.

För egen del föredrar jag Lotus-kakan som ett tilltugg till en god espresso, men om den nu nödvändigtvis ska vara i en donut så var den här mixen väl genomförd.

100 år

Idag fyllde Lilla T två månader. Den stora dagen till trots blev det faktiskt ingen tårta eller ens en liten bakelse. Det blev det däremot i helgen när ICA fyllde hundra år och bjöd på princesstårta.

Jag och Lilla T äter tårta

Jag och Lilla T äter tårta

En smått svindlande tanke som slog mig är att Lilla T (vid den tiden bara T) en gång i en avlägsen framtid kanske kommer ta sin rullator och knata iväg till ICA:s tvåhundraårsjubileum på jakt efter en mumsbit klädd i grön marsipan.

Om vi ska tro på en artikel i SvD från 2012 är det inte helt osannolikt. Den säger nämligen att varannan nyfödd i Sverige förväntas bli minst 104 år gammal. Det är lite galet. Så långt från T:s födelse är år 2121. Galet som sagt.

Riktigt hur det här går ihop med SCB:s statistik för medellivslängd (som just nu ligger på strax över 80) vet jag inte riktigt. Och jag struntar i det också. Jag hoppas Lilla T får tårta även på nästa hundraårsjubileum.

Oatly Cold Brew Latte

I kategorin med kalla drycker som köps i vanliga affärer och som gärna sveps i farten har Oatly kommit med ett par nyheter. Jag tyckte Cold Brew Latte verkade mest spännande och testade den.

Oatly Cold Brew Latte

Oatly Cold Brew Latte

I vanlig Oatly-stil är produkten havrebaserad och vegansk. Detta plus namnet leder en att tro att det hela i grunden är kallbryggt kaffe och havremjölk, vilket det också är.

Ett första intryck av drycken är att den smakar väldigt mycket havre. Det var ungefär samma känsla som när någon tagit vanlig havremjölk istället för iKaffe. Efter några klunkar tänkte jag inte lika mycket på havren och började tycka den var ganska god. En stor hjälp här var nog en tydlig ton av choklad som gjorde det hela lite sötare.

Allt som allt blev jag positivt överraskad. Jag är rätt kräsen på cold brew-fronten och cold brew med mjölk har jag nog aldrig uppskattat förut. Men om jag släpper cold brew-spåret och istället jämför med islattesorter som finns på marknaden, exempelvis Löfbergs Ice, så är det inte självklart att Oatly slår dem (bortsett från ur vegansynpunkt). Hur som helst kommer det bli fler Cold Brew Latte för min del.

Ett plus med kalla kaffedrycker, som jag inte tidigare tänkt på, är att de går att dricka även för personer som (likt undertecknad) ofta bär runt på barn i bärsjal på magen.

Åtta veckor

Idag fyllde Lilla T åtta veckor. Med anledning av denna stora händelse (och vårt köks avsaknad av bröd, smör och juice) startade vi dagen med frukost på vårt lokala kafé Bergis. Födelsedagsbarnet sov sig, som så ofta, igenom firandet, men alla kalasets båda gäster var nöjda och festade till det lite extra med varsin kaka till frukosten.

Än så länge är både Lina och jag hemma från våra jobb. Det känns väldigt fint att vi båda kan vara med bebisen så här mycket i början. Det är nog bra för oss alla tre. För egen del har det varit fantastiskt att kunna vara med och sett alla T:s framsteg (som att börja le) och upptäckter (som sin högerhand).

Snart måste jobberiet dock komma igång. Lina och jag pratar om att dela föräldraledigheten på så vis att vi under hela tiden skulle jobba halva veckorna var. Vi båda skulle alltså jobba halvtid och vara föräldralediga halvtid. För att det skulle fungera behövs dels ett okej från Linas jobb, dels behöver matfrågan lösas. Idag ammar T helt och för att jag skulle kunna vara hemma ensam under en hel arbetsdag skulle vi behöva lösa så att jag kan mata T. Om det går att lösa dessa frågor eller om vi får dela föräldraledigheten på ett annat sätt återstår att se.

Center Cappuccino

Förra veckan när jag gick förbi Pressbyrån fick jag syn på något nytt och spännande: Center Cappuccino.

Center Cappuccino

Center Cappuccino

Kaffe och choklad är en riktig klassiker när de åtnjuts var för sig, men tillsammans. Även de kombinationer jag trillar över brukar jag falla för. Hittills har jag dock inte känt till någon sådan som varit lättillgänglig. Om Center Cappuccino är här för att stanna kan det bli ändring på det.

Hur smakar då cappuccino-smaksatt Center? Till min stora glädje så lever den upp till förväntningarna. Det är god kaffesmak som tar chokladen i hand och skuttar iväg med hopplasteg över smaklökarna. Hade jag fått skruva lite på kombinationen så hade jag dragit ned lite på den söta toffee-fyllningen och ökat kaffesmaken något. Men nu ska jag inte vara sån. Den här var god!

Vilket år vill SD skicka tillbaka kyrkan till?

Sverigedemokraterna tycker att kyrkan blivit för politiserad och den rimliga lösningen på det är såklart att storsatsa på kyrkovalet. Här i Solna har SD knåpat ihop en lapp som skickats ut. Den svarade dock inte på alla frågor och jag skickade därför ett mejl.

Hej!

Häromdagen fick jag er lapp gällande kyrkovalet. Om jag förstår er rätt vill ni att kyrkan ska återgå till sin traditionella roll. Det låter nästan som om kyrkan var på ett visst sätt — det traditionella — från när Ansgar knallade hit till för några år sedan då kyrkan helt plötsligt blev modern istället. Så är inte fallet. Istället har kyrkan och dess roll i samhället hela tiden förändrats. För att veta hur jag ställer mig till ert förslag skulle jag därför behöva veta var någonstans på skalan från den första kristna missionären i Sverige till nutid ni vill stanna.

Med andra ord: Vilket år vill ni skicka tillbaka kyrkan till? Vilket år anser ni speglar det ni kallar det traditionella?

Med hopp om snabbt svar då valet är redan om en vecka.

Med vänliga hälsningar
Niklas

Tyvärr (men kanske inte så förvånande) har jag inte fått något svar.

TV4 och statistiken kring tiggeriförbud

För ungefär ett år sedan reagerade jag på att TV4 i samband med ett politiskt utspel pushade ut en nyhet om att en majoritet av svenska folket var för ett tiggeriförbud. Påståendet verkar stämma i sak, men det jag reagerade på var att den senaste mätningen inte visade någon statistiskt säkerställd ökning jämfört med motsvarande mätning från två år tidigare. Enligt mätningen från 2014 var 56 % för ett tiggeriförbud och från mätningen 2016 var 59 % för. Det ser ut som en ökning, men givet en rimlig konfidensgrad går det inte att säga varken bu eller bä. Att skicka ut det som en nyhet utan vidare kommentar tyckte jag inte gav hela bilden.

Häromdagen rapporterade TV4 på nytt om samma ämne och denna gång är nyheten direkt missvisande. Ulf Kristofferson säger att väljarnas krav på tiggerförbud ökar och hänvisar till en undersökning enligt vilken 57 % är för ett tiggeriförbud. Hur kan detta rapporteras som en ökning?

Nyheten (eller icke-nyheten) är att på tre år — trots intensiv debatt — verkar opinionen oförändrad. Men om nu varje ny mätningen måste rapporteras som att den stämmer exakt (trots att små slumpmässiga urval i stora populationer såklart har en stor osäkerhet), borde nyheten denna gång vara att väljarnas krav på tiggeriförbud minskar.

Tidskrävande hobby

Att skaffa bebis är onekligen en tidskrävande hobby. Så pass att det verkligen går att fråga sig om det var en genomtänkt idé att återuppta bloggandet i samband med detta. Det har gått en tid sedan senaste inlägget och mycket har hänt: att åka till BVC börjar kännas vant, bebisen har levlat upp gällande blöjstorlek, månadskalaset är avklarat, jag har formellt blivit pappa (vilket inte innefattar varken blommor eller bin utan blanketter på ett kommunkontor) och namnet är nästan spikat.

Det där med namn är lurigt för det är så stort; lilla bebisen ska leva med det varje dag. Och som om inte det vore nog ska den leva med det när den varken är liten eller bebis länge och det ska även andra runtomkring. Nu vet vi ju inget om framtiden men säg att bebisen kommer få barnbarn och att de flesta i alla fall minns namnen på sina föräldrars föräldrar. Det skulle göra att namnet vi bestämmer idag kommer leva vidare i åtminstone någonstans runt 150 år (mer om barnet blir mänsklighetsräddande vetenskapare och/eller världskrigsstartande diktator). Inte många av ens beslut lever kvar så länge.

För att välja ett namn behöver många frågor besvaras. Ska namnet rymmas i ASCII? Ska vi göra det omvända och använda hela Unicode? Bör det låta bra på engelska? Tyska? Ska det vara könsneutralt? Ett släktnamn? Själv har jag förslagit Alice och Bob som namn på våra barn eftersom det vore kul om de håller kontakten (Obs! Nördskämt). Trots det var vi båda inne på ett namn på T och då slog Lina slag i saken och köpte en bokstavskopp. Nu känns inte just det namnet lika aktuellt men koppen är kvar.

Bokstavskoppar

Bokstavskoppar. (Linas foto)

Så av rent praktiska skäl får det helt enkelt bli något på T nu.