Saffrans Pain au Nougat

Såhär i stundande adventstider har Circle K och Svenska Kocklandslaget lanserat Saffrans Pain au Nougat.

Saffrans Pain au Nougat

Saffrans Pain au Nougat

Jag tyckte den här nyheten lät väldigt lovande och ville naturligtvis testa den. När det gäller semlan har många nya varianter kommit senaste åren, men på lussekattsfronten tror jag det finns nya spännande varianter kvar att innovera fram.

Kan det här vara en sådan välkomnad innovation? Nja, tyvärr är jag tveksam. Jag hade förväntat mig en ganska frasig bulle i stil med en croissant, men istället kändes det mer som att äta en torr lussekatt som legat framme för länge. Jag vet inte om det var mitt exemplar som just blivit liggande eller om detta är genomgående.

Utöver torrheten saknade jag också något på smakfronten. Saffranen finns där, men chokladen och nötterna tycker jag inte sticker igenom tillräckligt. Allt som allt måste jag säga att Saffrans Pain au Nougat blev en besvikelse.

Någon som jag hellre skulle satsa på om en Circle K-fika står för dörren är en nyhet som jag tror smugit lite under radarn, nämligen de nya donutsen. Circle K och Dunkin’ Donuts började under mycket pompa och ståt samarbeta för en tid sedan. Det samarbetet upphörde dock, utan varken pompa eller ståt, och donutsen försvann. När de nu kommer tillbaka är de av märket Go Donuts.

Nya donuts på Circle K

Nya donuts på Circle K

De här färgglada donutsen är av den lite ovanliga typen fyllda ringdonuts. Utöver ring och fyllning bjuds vi också på färg och någon toppning (t.ex. brownie-bitar).

Dunkin’ Donuts på Webhallen

Nu går det att komplettera sina teknikköp på Webhallen med en fika. Det är Dunkin’ Donuts som fortsätter att hitta samarbetspartners av olika slag och den här gången alltså gjort gemensam sak med Webhallen.

Dunkin' Donuts på Webhallen

Dunkin’ Donuts på Webhallen

Donutskaféer flyttar in i Stockholmsbutikerna på Sveavägen och Fridhemsplan. Till en början rör det sig, i alla fall på Sveavägen, om ett lite mindre utbud som säljs från en vagn men om ungefär tre veckor ska ett fullt kafé med hela utbudet stå redo.

Fars dag

Den här Fars dag gav jag inte bara bort en Trisslott utan jag fick också en själv. Jag måste säga att det är en lite udda tradition det där med lotter, men så länge Jesus är okej med att firas med glittrande barrträd ska väl inte jag vara mer snarstrucken. Det här var hur som helst min första Fars dag som far.

Triss på Fars dag

Utöver Triss fick jag bland annat även den här tidningen om kvinnliga pionjärer.

Ska jag var lite nogräknad är inte detta den första Fars dag jag firar. Det var nämligen just denna dag förra året vi fick ett positivt resultat på ett graviditetstest. För första gången var jag inte entusiastisk över att göra ett test. Vi skulle iväg och hade lite bråttom och dessutom sa min (uppenbarligen inte helt pålitliga) intuition att testet skulle vara negativt, så jag tyckte det kändes onödigt. Men Lina stod på sig.

Nu, ett år senare, blev jag väckt av att Lina kom in med frukost och presenter i ena armen och Lilla T på den andra. Just frukost på sängen blir lite speciellt med en liten spädbebis. För det första är det svårt att få till en riktig överraskning när bebisen ser viss prestige i att bräda alla tuppar gällande morgonpigghet. Idag slog Lilla T upp ögonen rätt tidigt och var piggare än någonsin. Då gick vi två upp en stund när Lina sov lite till, sen lyckades vi sova alla tre ett slag och efter det gick Lina och Lilla T upp för att göra frukost när jag sov vidare. För det andra är det här med att äta i skift ett litet speciellt inslag i mysigheten. Själva frukosten får mindre fokus än vad den hade fått förut. Men nog var det mysigt allt.

Morgonbussen ut ur bebisbubblan

Nu har det blivit dags för en ny etapp i livet med bebis, nämligen att inte vara med den hela tiden. Förra veckan var det dags att börja jobba igen.

Första veckan blev det bara två arbetsdagar, så det var onekligen en lite mjuk start. Men en hel arbetsdag är ändå mycket längre än den tid jag varit borta från Lilla T de första tre månaderna, vilket rört sig om max någon timme i stöten.

Jag hade föreställt mig att det skulle vara konstigt — och det var det. Huvudet var väldigt inställt på bebishandhavande och helt plötsligt skulle jag lägga det åt sidan och tänka på något helt annat. Det är svårt att säga om jag mest kände mig som en förälder som lajvade kontorsarbete eller en kontorsarbetare som lajvade förälder.

Som om det konstiga inte vore nog fanns det fler blommor i känslobuketten. Först och främst saknade jag Lilla T så in i tiotusan. Det är konstigt att kunna sakna någon så mycket efter att bara ha varit borta en liten stund. Sen kände jag mig som en svikare som lämnade Lina med allt jobb och ansvar. Fortsättningen på det blev att jag också oroade mig att något skulle hända just då. Nu tror jag mig inte ha någon särskild kunskap att bidra med i händelse av händelse, men ett första steg är ju att vara där. Allt detta gjorde att jag också hade lite dåligt samvete gentemot jobbet eftersom jag inte var lika fokuserad som jag brukade vara. Jag tyckte även lite synd om mig själv som behövde slita mig ifrån Lilla T och vara bebislös så länge. Allt detta toppade jag med en liten känsla av att vara överflödig eftersom allt naturligtvis gick lika bra när jag inte var hemma som när jag var det.

Ska jag vara helt ärlig fanns det i teorin saker som lockade lite också. Att läsa tidningen i lugn och ro under pendlingstiden, till exempel. Att pendling i Stockholm inte är speciellt harmoniskt hade jag tydligen helt glömt bort. I praktiken blir det väldigt lite tidning och väldigt mycket att stå som packade sillar och försöka undvika att trampa medresenärer på fötterna, samt få ont av medresenärer som misslyckas med detsamma.

Bland det som även i praktiken var skönt kan nämnas att återse gamla kollegor, använda andra delar av hjärnan igen och sen det här med mellanprio. I bebisbubblan har saker haft två prionivåer. Det kan vara akut: trösta skrikande bebis, söva trött bebis för att undvika osövbar övertrött bebis, mata hungrig bebis, lägga upp bilder på sociala medier och så vidare. Eller så är det icke-akut och skjuts månadsvis framåt. Typexempel är allt som har med statliga blanketter att göra. På jobbet finns tidshorisonter som idag och till nästa vecka. Det går att klämma in en kaffe från det att något som behöver göras uppstår till att det måste vara klart.

Allt som allt saknar jag att vara hemma på heltid, men samtidigt är förändringen ofrånkomlig så nu får jag helt enkelt passa på att mysa extra mycket de dagar jag är hemma.