Någon bajsar på min arm. En skjorta med ”bara kräks” på räknas som ren. Jag skriver detta med en hand för att den andra är bakom någons nacke. Tidigare obesökta hyllor på mataffären blir besökta. Jag kan titta på ett litet ansikte i timmar. Det är helt enkelt så att en underbar fantastisk liten varelse av modell bebis har kommit in i mitt liv.

Imorse klockan 06.31 hade vi födelsedagskalas. Då fyllde den lilla människovalpen en vecka. Huvudpersonen sov sig dock igenom festligheterna. Och de två föräldrarna var nog inte så himla vakna de heller. Senaste veckan har det blivit lite si och så med sömnen.

Jag ska såklart skriva mer om allt som hänt och om den nya lilla familjemedlemmen. Så länge skriver jag bara det här. Och går sen tillbaka till att titta på det lilla ansiktet.