Många verkar tycka att det är jobbigt att gå över tiden. Att väntan känns väldigt lång. Det tycker inte jag egentligen. För oss tog det ett tag att bli gravida och då var väntan jobbig eftersom väntan kunde sluta i besvikelse, i att det inte blev något. Men nu finns ju inte den oron. Lilla pjäsen kommer när den kommer, och då tar vi emot med öppna armar. Tills dess är det väl lika bra att passa på att ta tillvara på livet som ”bara” två.

För det allra mesta har vi det väldigt väldigt bra, men ibland blir det lite gnissel. Ofta har det då att göra med att jag tycker att vi borde fokusera på vilandet (eftersom det kanske inte blir tillfälle för det sen) och Lina att vi borde tvätta, städa och feja (eftersom det kanske inte blir tillfälle för det sen). Idag gnisslade vi lite om ifall vi skulle tvätta eller inte, men det gick snabbt över. Och sen blev det tvätt (i sex timmar).

Vilan hanns också med. Rutinerna nu har blivit att Lina sover middag någon timme eller två och jag tittar på en serie. Idag hann jag klart med Better Call Saul (och sedan tidigare har jag sett klart senaste säsongen av Orange Is The New Black), så nu känner jag mig ganska så redo även på den fronten.