Har andelen som vill förbjuda tiggeri verkligen ändrats?

Fredagen förra veckan fick jag en push-notis från TV4-appen som meddelade att en majoritet av Sveriges befolkning är för ett tiggeriförbud. Strax innan hade en socialdemokratisk minister sagt att han ”inte utesluter” ett tiggeriförbud och vill ”först utvärdera […] innan han lyfter frågan i regeringen”. En push-notis tycker jag antyder att det är något som hänt nu, helt plötsligt. Kan ett så vagt uttalande ha gjort att opinionen svängt kraftigt? Eller ändrade alla, såväl ministrar som andra, åsikt precis samtidigt?

I såna här undersökningar tillfrågas ett urval av befolkningen, vilket gör att det uppstår en viss osäkerhet. Vilket svaret blir beror helt enkelt på vilka som råkade bli utvalda för att svara på frågorna. Såvitt jag ser redovisar TV4 ingen data om denna osäkerhet.

Över lag verkar inte TV4 tolka undersökningen helt strikt. I en kommentar antyder de att det är samma sak att vilja förbjuda tiggeri som att vilka se ett slut på tiggeriet. Det är helt olika saker. Jag skulle dessutom vilja våga mig på att gissa att andelen som vill se ett slut på tiggeriet är större bland de som är emot ett tiggeriförbud än de som är för.

En klar majoritet av Sveriges befolkning vill ha ett tiggeriförbud, det visar TV4s Novus-undersökning där nästan sextio procent vill se ett slut på tiggeriet.

För att få reda på mer om osäkerheten i undersökningen sökte jag efter andra undersökningar på samma tema gjorda av samma institut. En sådan publicerades i SVT för drygt två år sedan. Här framgår att 1000 personer har svarat och jag antar därför att det är lika många de tillfrågat i den nya TV4-undersökningen.

Nu är min statistikkunskap ringrostig, men om jag fått siffrorna rätt här så borde TV4-undersökningen (givet en konfidensgrad på 0.95) ha ett konfidensintervall på 56 % till 62 %. Det betyder att det är troligt att andelen som faktiskt är emot ett tiggeriförbud ligger någonstans i det intervallet. (Det här förutsätter att urvalet är en perfekt slump av befolkningen, vilket det troligtvis inte är. Givet såna fel är intervallet troligtvis större. Men det är en annan historia.)

TV4-undersökningen, vars resultat push-notisades ut, landade alltså på mellan 56 % och 62 %. Vad visade då undersökningen som gjordes i början av 2014? Enligt den var 56 % för ett tiggeriförbud. Det finns alltså ingen statistisk säkerställd ökning av andelen av befolkningen som är för ett tiggeriförbud. Om en majoritet är för ett förbud nu var det troligtvis likadant även tidigare.

En push-notis och en nyhet behöver alltså inte betyda att så mycket egentligen ändrats. Ibland behövs det bara en höna och då får en ta de fjädrar som finns.

Vilka kommuners kommunalval skiljer sig mest från riksdagsvalet?

Nu har jag skrivit om hur riksdagsvalet skiljer sig från ett sammanslaget resultat av kommunalvalen och även om de lokala partier som nått framgång och fått mandat. I det senare inlägget visade det sig till exempel att Doroteas största parti i kommunalpolitiken är ett lokalt parti och att Kiruna har valt in hela tolv stycken partier.

En aspekt som inte riktigt kommit fram i något av inläggen är om det är några enskilda kommuner som sticker ut när det gäller röstfördelningen, alltså kommuner vars kommunalvalsresultat avviker mycket från riksdagsresultatet.

Jämförelsen kan göras på olika sätt, men på mitt sätt så blir topp fem som följer. Klicka på länken för att se hela valresultatet. För att ge en liten fingervisning om vad du har att vänta har jag i tabellen även skrivit med vilket det största partiet är och hur många procent av rösterna det partiet fick.

Placering Kommun Största parti Röster
1 Markaryd Kristdemokraterna 44,94 %
2 Mönsterås Centerpartiet 40,72%
3 Degerfors Vänsterpartiet 41,91 %
4 Ragunda Socialdemokraterna 51,12%
5 Vansbro Centerpartiet 33,85%

Observera att denna tabell inte visar var ett parti har fått flest röster (t.ex. fick Socialdemokraterna 57,46 % av rösterna i Munkfors). I jämförelsen ovan har alla partier vägts in.

Vilka är partierna som fått mandat i kommunalvalet?

För några dagar sedan skrev jag om hur valresultatet skiljer sig mellan riksdags- och kommunalvalet. En synbar skillnad var att ganska många kommunala röster (4,09 %) gick till partier som inte är så stora och kända på riksnivå. Vilka är dessa partier egentligen?

Först och främst visar det sig att de är väldigt många. I riksdagen fick endast åtta partier mandat, men runt om i kommunerna blev hela 152 invalda.

Hur stora de är skiljer sig också. Det finns partier som enbart fått ett mandat, men det finns också de som är riktigt stora. I Dorotea till exempel är Dorotea Kommunlista det största partiet.

Hur många de är skiljer sig också. I vissa kommuner har inget parti utöver riksdagspartierna fått mandat medan det i andra kommuner finns flera lokala partier. I Kiruna har hela tolv stycken partier fått mandat. Det är riksdagspartierna förutom Folkpartiet, plus Feministiskt initiativ, Norrbottens Sjukvårdsparti, Sámelistu/Samelistan Partipolitiskt obunden, Knegarkampanjen och Kirunapartiet.

Sex partier har fått mandat i fler än en kommun.

Parti Kommuner
Feministiskt initiativ (FI) Gotland, Gullspång, Göteborg, Kiruna, Lund, Malmö, Norrköping, Sala, Simrishamn, Stockholm, Svalöv, Umeå, Uppsala (13 st)
SPI Välfärden (SPI) Halmstad, Hylte, Hörby, Karlskoga, Laholm, Nybro, Staffanstorp, Söderhamn, Tomelilla, Varberg (10 st)
Landsbygdspartiet Oberoende (LBPO) Hällefors, Kinda, Luleå, Nora, Sandviken, Svenljunga, Uppvidinge, Valdemarsvik, Östhammar (9 st)
Norrbottens Sjukvårdsparti (NS) Boden, Gällivare, Kiruna, Pajala, Piteå, Älvsbyn, Övertorneå (7 st)
Kommunistiska Partiet (K) Gislaved, Lysekil
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) Haninge, Luleå

Feministiskt initiativ, med mandat i 13 kommuner, är störst. Detta parti är dock lite av en specialare i den här jämförelsen för det ingår faktiskt inte i gruppen Övriga i Valmyndighetens rapporter (de är alltså inte med i de 4,09 % jag tidigare nämnde). Eftersom FI inte kom över riksdagsspärren har jag ändå tagit med dem i denna sammanställning.

Övriga partier, det vill säga de som fick mandat i en kommun, listas här nedan tillsammans med hur många röster de fick och vilken kommun det gäller.

Läs resten av inlägget

Hur skiljer sig valresultatet mellan riksdags- och kommunalvalet?

Vid det här laget är det ganska känt hur många procent av rösterna de olika partierna fick i riksdagsvalet. Hur resultatet blir om alla röster från samtliga kommunalval vägs samman är kanske lite mindre känt däremot. Är det i stort sett samma? Vilka partier går upp? Vilka går ned?

Diagrammet nedan visar valresultatet för riksdagsvalet (grått) tillsammans med det sammanvägda valresultatet för kommunalvalet i samtliga kommuner (orange).

Skillnad mellan riksdagsval och kommunalval, 2014

Bland de rödgröna partierna ser vi att samtliga har fått högre röstsiffror på kommunal nivån än de fått på riksdagsnivå, men att det rör sig om ganska små skillnader. Alla tre har skillnader på mindre än en procentenhet. Socialdemokraterna är det parti som har minst skillnad av samtliga (31,01 % i riksdagen, 31,23 % i kommunalvalet).

På allianssidan är resultatet lite mer blandat. För Moderaterna och Kristdemokraterna har det gått bättre på riksdagsnivå, medan det för Folkpartiet och Centerpartiet har gått bättre på kommunal nivå. Just Centerpartiet är det parti som har störst differens bland partierna som gått bättre i kommunalvalet än i riksdagsvalet (6,11 % i riksdagen, 7,85 % i kommunalvalet).

Störst skillnad är det utan tvekan utanför de traditionella blocken. Både Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ får mycket lägre siffror i kommunalvalet än i riksdagsvalet. För Feministiskt initiativs del är troligtvis en stor del av förklaringen att de ställde upp i mindre än en tiondel av alla kommuner, vilket gör att ett lägre resultat i kommunalvalet är att vänta. För Sverigedemokraternas del däremot är det svårare att hitta en lika enkel förklaring. SD är det parti med störst differens bland partierna som gått bättre i riksdagsvalet än i kommunalvalet (12,86 % i riksdagen, 9,33 % i kommunalvalet).

Gruppen Övriga sticker också ut genom att ta många fler röster i kommunalvalet än i riksdagsvalet. Här ingår många lokala partier som enbart ställer upp i en eller ett fåtal kommuner.

För den som föredrar siffror framför diagram (eller den som vill kika närmare på ett särskilt parti) kommer här en tabell med partiernas resultat i sifferform.

Parti Riksdag Kommun
V 5,72 % 6,44 %
S 31,01 % 31,23 %
MP 6,89 % 7,76 %
C 6,11 % 7,85 %
FP 5,42 % 6,55 %
M 23,33 % 21,55 %
KD 4,57 % 3,98 %
SD 12,86 % 9,33 %
FI 3,12 % 1,23 %
Övriga 0,97 % 4,09 %

Landstingsvalet har inte ingått i den här jämförelsen. Det som lite kort kan sägas är att både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna får högre resultat där än i både riksdags- och kommunalvalet. Moderaterna, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ däremot får sina lägsta siffror i landstingsvalet. Övriga partier får ett landstingsresultat som ligger emellan de båda andra valens resultat.

Presenter till Fredrik Reinfeldt

Idag ägde den första partiledardebatten efter valet rum, tillika Fredrik Reinfeldts (förmodligen) sista. Ord och tal i all ära, men det jag tror de flesta undrar över är såklart vad Reinfeldt fick för avtackningspresenter efter 23 år som riksdagsledamot, 11 år som partiledare och 8 år som statsminister. Här kommer listan!

Stefan Löfven (S) Biljetter till Livet är en schlager
Jimmie Åkesson (SD) Gåva till UNHCR
Åsa Romson (MP) Blommor och boken Sveriges nationalparker
Annie Lööf (C) En gryta och falukorv
Jonas Sjöstedt (V) Boken Reinfeldteffekten
Jan Björklund (FP) ”Världens bästa kompis”-t-shirt & en kaffemaskin
från Nespresso
Göran Hägglund (KD) Verktygsbälte med verktyg

Riksdagsrekord från gångna mandatperioden

Nu när en mandatperiod precis är avslutad tycker jag det är hög tid att sammanställa lite rekord från de gångna åren.

Votering som varit mest jämn
155 ja – 155 nej. Punkten ”GMO” (2011/12:MJU11), vilken kom från en socialdemokratisk motion (2011/12:MJ376).

Votering som varit mest ojämn
330 ja – 1 nej. Punkten ”Rättelser av ändring i riksdagsordningen” (2010/11:KU2), där alla röstar jakande förutom Stellan Bojerud (SD).

Ledamöter som röstat emot varandra flest antal gånger
Torbjörn Björlund (V) och David Lång (SD). De har röstat emot varandra i 83 % av alla voteringar.

Ledamot som gått emot partilinjen flest gånger
Jan Lindholm (MP), som gjort det 49 gånger.

Störst närvaro vid voteringar
David Lång (SD), som har varit närvarande vid varenda en av alla voteringar under mandatperioden.

Minst närvaro vid voteringar
Abir Al-Sahlani (C), som varit frånvarande vid 49 % av alla voteringar. (Vilket till viss del har sin förklaring i en time-out.)

Kortast tid som ledamöter
Annika Hirvonen (MP) och Per-Johan Emtell (MP), vilka båda tillträdde den 24 juni i år.

Ledamöter med kortast namn
Per Bill (M), Tina Ehn (MP), Ulf Berg (M) och Ulf Holm (MP).

Ledamot med längst namn
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M).

Vanligaste förnamnet
Lars (11 st).

Vanligaste efternamnet
Johansson och Nilsson (11 st vardera). Bonuspris till Lars Johansson (S) som prickar in både för- och efternamn.

Yngsta ledamoten
Anton Abele (M), född 1992.

Äldsta ledamoten
Barbro Westerholm (FP), född 1933.

Flest namnbyten under mandatperioden
Moderaten som hunnit med tre olika namn: Linda Andersson, Linda Arvidsson Wemmert och Linda Wemmert.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande huvudvoteringar.

Vilka partier samarbetar mest i motioner?

Motioner till riksdagen behöver inte vara från enskilda partier utan flera partier kan lämna in gemensamma motioner. Görs det ofta? Vilka samarbetar mest? Är det till och med några som samarbetar över blockgränsen? En sammanställning av avsändarna för de motioner som lämnats in under senaste mandatperioden kan förhoppningsvis ge svar.

Motioner från enskilda partier är absolut vanligast. Den typen av motioner står för över 99 % av alla motioner.

S 5001 st
M 3211 st
SD 1281 st
MP 1199 st
KD 1118 st
FP 950 st
V 722 st
C 700 st
(partilösa) 2 st

De partilösa motionerna kommer från William Petzäll, som lämnade SD och under en period var så kallad politisk vilde.

Den näst vanligaste typen av motion är den som kommer från något av ”blocken”.

MP, S, V 38 st
C, FP, KD, M 21 st

Det förekommer dock relativt ofta att motioner även lämnas in av delar av respektive block utan att hela blocken är med.

MP, V 21 st
S, V 2 st
MP, S 1 st
C, M 10 st
C, FP 6 st
FP, M 5 st
C, KD 4 st
KD, M 3 st
FP, KD 3 st
C, FP, KD 3 st
FP, KD, M 1 st

Slutligen kommer vi till motionerna som överskrider blockgränsen. Dessa är väldigt få, totalt bara 0,06 %.

C, FP, KD, MP 3 st
C, FP, MP 3 st
FP, MP 1 st
FP, S 1 st

Trots att det är väldigt få motioner som skrivs över blockgränsen visar en närmare kontroll att det dessutom i flera fall är samma fråga som återkommit flera år. Följande motioner har lämnats in av respektive partikombination.

C, FP, KD, MP Stärkt nordiskt samarbete (2012/13)
En gränslös nordisk sjukvård (2013/14)
Stärk det nordiska samarbetet (2013/14)
C, FP, MP Rökfri arbetsplats (2010/11)
Självbestämmande vid livets slut (2011/12)
Självbestämmande vid livets slut (2012/13)
FP, MP Självbestämmande vid livets slut (2013/14)
FP, S Namnändring av Arlanda till Raoul Wallenberg Airport (2013/14)

Sammanfattningsvis går det att konstatera att SD är det enda parti som aldrig har lämnat in en motion tillsammans med ett annat parti. Vidare har M och V enbart motionerat tillsammans med samma block, men aldrig över blockgränsen. Övriga partier (det vill säga C, FP, KD, MP och S) har, om än i väldigt liten omfattning, någon gång under mandatperioden varit med och skrivit en motion över blockgränsen.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande motioner. En motion har tagits bort då ingen avsändare fanns angiven och tycks vara en dubblett. Kvar blev 14310 motioner, vilka alla ingått i sammanställningen här.

Vilket är egentligen det mest oppositioniga partiet?

Häromdagen damp Sverigedemokraternas reklamutskick ned i brevlådan. Där utmålar de sig som ”Sveriges enda riktiga oppositionsparti”. ”Till skillnad från de andra partierna vågar vi säga ifrån och stå för våra åsikter”, fortsätter de.

Hur står det egentligen till med den saken? Är SD i mer opposition än de andra oppositionspartierna? Ett sätt att försöka reda ut det är att titta på voteringsstatistiken från riksdagen.

Tabellen nedan visar hur ofta respektive partis partilinje har vunnit riksdagsvoteringarna den senaste mandatperioden.

Moderaterna 98 %
Folkpartiet 98 %
Centerpartiet 98 %
Kristdemokraterna 98 %
Sverigedemokraterna 59 %
Miljöpartiet 45 %
Socialdemokraterna 47 %
Vänsterpartiet 27 %

Sverigedemokraterna röstar alltså i linjen med den nuvarande politiken i sex av tio fall, alltså oftare än de röstar emot den. I och med det är SD (med marginal) det allra minst oppositioniga partiet av alla oppositionspartier.

Det parti som har förlorat allra flest voteringar i riksdagen, och som i och med det kanske kan sägas vara det parti som är mest i opposition, är Vänsterpartiet. De får sin vilja igenom mindre än hälften så ofta som SD.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande huvudvoteringar. Ett fåtal omröstningar saknas i den datan och en av de som fanns med har tagits bort då den ej innehöll alla 349 värden. Av övriga voteringar har alla getts samma vikt.

Hur olika röstas det inom riksdagspartierna?

Såhär i valtider pratas det mycket om vad olika partier vill och hur partierna skiljer sig från varandra. Skillnaderna inom partierna lämnas mindre plats, men jag tycker ändå det är en intressant fråga.

Genom att titta på voteringsstatistik från riksdagen går det att få en uppfattning om hur samstämmiga partierna är.

Så här många procent av riksdagspartiernas ledamöter har någon gång under mandatperioden röstat emot partilinjen.

Vänsterpartiet 95 %
Miljöpartiet 94 %
Socialdemokraterna 92 %
Sverigedemokraterna 84 %
Kristdemokraterna 73 %
Folkpartiet 60 %
Centerpartiet 59 %
Moderaterna 40 %

Det är stor skillnad bland partierna och det verkar onekligen som så att de rödgröna ledamöterna oftare än alliansledamöterna går emot partiströmmen.

Statistiken ovan berättar bara hur många procent av ledamöterna som någon gång röstat annorlunda än majoriteten av partiet. Den säger dock inget om hur ofta de enskilda ledamöterna gjort det. Ett annat sätt att titta på statistiken är att undersöka hur många procent av rösterna inom respektive parti som varit emot partilinjen.

Miljöpartiet 0,86 %
Vänsterpartiet 0,54 %
Socialdemokraterna 0,30 %
Sverigedemokraterna 0,22 %
Kristdemokraterna 0,12 %
Centerpartiet 0,09 %
Folkpartiet 0,09 %
Moderaterna 0,05 %

Den här tabellen ser något annorlunda ut från den förra, men i det stora hela ser mönstret lika ut. Vad som sedan är bra eller dåligt är dock en annan fråga.

Källa: Sveriges riksdag

Underlaget till den här sammanställningen kommer från riksdagens öppna data gällande huvudvoteringar. Ett fåtal omröstningar saknas i den datan och en av de som fanns med har tagits bort då den ej innehöll alla 349 värden. Av övriga voteringar har alla getts samma vikt.