Bebislukt

Innan jag fick barn har jag tänkt att bebisar grejar och donar med mycket, men just att lukta har jag inte tänkt på som en av de primära aktiviteterna. Jag behövde dock bara närma mig bebislandet för att inse att många tänker annorlunda. Bebislukt är en grej.

Det började redan när jag berättade för en vän att det var en knodd på ingång. Vi hann inte mycket längre än förbi grattis och beräknat datum innan vännen avundsjukt utbrast ”åh, bebisar som luktar så gott”. Sen har det fortsatt. På den förlossningsförberedande kursen vi gick berättade föreläsaren att om bebislukt fanns att köpa (tänk Wunderbaum) skulle hen minnas göra det. Ett annat minnesvärt tillfälle var när vi gick med bebisen på stan och en främmande människa som, med egna ord, ”hamnat på fel väg i livet” kom fram och sa att bebisar (och deras mammor!) luktar så gott. Alla verkar helt sålda på bebislukten.

Jag känner den inte. Visst luktar Lilla T och visst luktar det gott. Men det gör ju mycket annat också utan att lukten är något av det första folk kommenterar. ”Kanelbullar till fikat? Åh, kanelbullar som luktar så gott.” ”Vad roligt med en tur till Skåne. Spettekaka luktar ju så gott.” ”Ska ni flytta ihop? Nämen åh vad härligt, sambos som luktar så gott.”

Dessutom luktar bebisar mycket som nog inte skulle bli storsäljare i doftgransform. Rutten navel, kräks och bajs för att nämna några dofter. Kräks som letat sig in under en dubbelhaka, gått oupptäckt och blivit liggande någon dag för att nämna en lukt som skulle kunna uppstå hos ouppmärksamma föräldrar (och alltså verkligen inte här).

Den fantastiska bebislukten som verkar trollbinda så många missar jag. Det kan bero på att jag inte har något superbra luktsinne. Eller så beror det hela på att jag är helt såld på massa annat än just lukten. Här är min topp tre-lista på gosiga bebisegenskaper:

  1. Skratt och leenden. När Lilla T:s ännu lillare ansikte lyser upp stannar tiden. Helt fantastiskt är det. Ärligt talat fattar jag inte riktigt humorn (hur kan skämtet om två tomater vara mindre kul än att bara titta på en hand?), men det kan jag leva med.
  2. Proportionerna. Bebisar har ju samma kroppsdelar som vuxnisar men proportionerna är helt off. Armarna räcker till exempel inte långt över huvudet. Oerhört gulligt är det alltihopa.
  3. Lena håret. De har verkligen oerhört lent hår. Anmärkningsvärt lent verkligen. Att klappa det lilla håret på huvudet är oerhört jättegosigt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *